dikt, icke omtyckt, säkert dålig

En alldeles egoistisk skuld

Och en samvetstyngd egoism

Hur kan man känna sig såhär ond

Barnen förtjänar verkligen inte semester

att känna på huden. huden i armhålorna. att det är vita ränder som inte är ränder utan utanpå. att det ligger något utanpå huden. något som inte kan vara del av mig. jag ser mig i min mammas armhålor, hur allt pressas ihop i veck så. bredvid brösten. vad skulle jag göra med min mamma. det är inget jag får skriva. över hudveck. vid sidan om kroppen. någon sorts luft.

Jag äcklas av att höra folk tala ett språk jag förstår

Det jag verkligen fattar

Det är något svettigt i den språkkroppen

Deras prat får mig att lukta av fabriksrök

Hur kan någon hata sig så mycket

jag drar fingrarna över axlarna. benen som är så sköra, allt min mor vet är dess skörhet. tyget som är ett skinn över soffan. min kropp är en soffa. om man är en häst och det börjar brinna i stallet. det gapar i mig. all denna luft i knäna. väv en hud över fettet. då kommer människorna och tar ut en. men sen springer man in i stallet igen. vita senor och alldeles rött kött. rött kött.

Det är så mycket som iglar

Redan från början viljan att vara inte

Om man är en älg som styckas i morföräldrarnas garage

Något i generna som sågar kött

Hur kan detta existera i samma värld

man kommer göra det fast man inte vill det. fast man inte vill någonting. man kommer bara göra det. jag skräms av hur det går att ta i kroppen. det är för att förr i tiden när man var vild och bodde på fälten så började det brinna i gräset. något fastnar där i alla hål i huden. och då springer man genom det brinnande gräset och så kommer man ut på andra sidan. något fastnar i håren. och där där gräset redan brunnit kan det inte brinna igen. mellan naglarna och huden. allt som är alldeles för mycket inuti fingrarna. vita grejer uppstår.

Visserligen missbrukar jag såsom alla andra i min grupp hemnet jo

Men det som blir för verkligt

Institutionaliserat i tal

Hur det krälar in i huden

Hur det smörjs på som en kräm

En våldisk omtänksamhet och omsorg

i stallet som brinner är det som att det fortsätter bara brinna. det är ingen annan sida. jag saknar min päls. att inte ha en normal kropp. och att hålla såhär. hästarnas ögon sitter på sidan av huvudet. dom sitter högt upp. så när man äter gräs, högt gräs, så kan man se runtomkring, över gräset. ifall det kommer farliga saker. jag vet aldrig när det är rimligt att skratta. hästarna ser nästan runt hela kroppen samtidigt. det är bara alldeles rakt fram och rakt bak som man inte kan se. hästar är flockdjur. man kan se på dom och så kan man se att en är ledaren och alla måste följa den då. man kan göra vad som helst.

VAD HÅLLER DET HÄR ANSIKTET PÅ MED

inuti flocken kan det vara par, två hästar som är mer med varandra, som kliar med tänderna i pälsen och viftar bort flugorna. det är oftast ett sto som är ledaren. om man är ledaren kan man bestämma vem som är vem, vad man ska göra och vart man ska gå.

KOMMUNICERAR FAST JAG SKURIT AV GREJER TEX TUNGAN OSV….

när man fångar en vildhäst och rider in den så måste man först bryta in den, man slår den och slår den tills den inte längre orkar göra motstånd.

Jag vill lägga mig på mitt golv och byta mitt namn

Att önska sig en lämningsbar barndom

Att få huden att dofta av bodybutter

Vad som hotar att sabba bygget

När någon frågar när man kommer hem

En uttoning över ytan

Hur kunde något inte skada

när man vill att hästarna ska hoppa högre tar man ett järnrör. man håller det vid hindret och när hästen hoppar över hindret lyfter man upp järnröret så det slår i benen på hästen. när hästar inte längre är användbara så kan man slakta dom. om man vill slakta hästen snällt tar man den till en plats som den gillar och skjuter den snabbt och smärtfritt. man känner hur det faller. det är som en flock som man driver mot ett stup. när det brinner i stallet och man tar ut hästarna så kommer dom springa tillbaka in igen. även om man tar ut dom kommer dom vilja springa in igen. dom kommer springa in i det brinnande stallet igen. dom springer in i elden igen. dom springer rakt in i elden.

Ett begär efter behov

Ett behov av begär

Att lägga något under bakom

Svanken ländryggen och delarna där man vet att spänningarna sitter

Käkarna

När någon ber en om att unna

När det är för mycket kött i tiden

Det enda man vill ha är ett rent smuts

Något dirty som inte talar så töntigt

Man måste vara tyst för att få det sagt

Hur dricker normala personer vatten

elden. inget av detta kan. något obegripligt i relationen till världen. vad kan en sak vara. denna kropp som måste putsas. det är plast i känslan. kunde hjärtat finnas där. att lägga sig på golvet och låta sig andas. alldeles fragilt. jag ligger som ett foto. jag lägger en hand under höftbenet. jag tycker om att känna hårda saker i min kropp men. jag vrider armen i vinkel och håller ut musklerna, in huden. där är en grop inuti min arm, där måste finnas något i armen. hur kunde den annars kunna hålla. benen går runt kroppen. bröstkorgen är en papperskorg. ansiktet flyter ut över brösten. att klämma ut alla dessa gula grejer och allt detta blod. ut över brösten. det är fullt av små knutar under huden och vätska kommer ur håret. dra ut som trådar. repa upp hela tyget, ingen hud kan täcka hela kroppen. att känna med fingrarna där vid hårfästet. allt så tunt och fluffigt. vi kallar det ett liv.